How to konto for the utgivning of optioner to the chefer

Utgivande av aktieoptioner: Tio tips för entreprenörer av Scott Edward Walker den 11 november 2009 Fred Wilson. en New York City-baserad VC, skrev ett intressant inlägg för några dagar sedan med titeln Värderings - och optionspool, där han diskuterar det omtvistade frågan om införandet av en optionspool i förhandsbedömningen av en start. Baserat på kommentarerna till en sådan post och en google-sökning av relaterade inlägg uppstod det att det fanns mycket felaktig information på webben med hänsyn till aktieoptioner, särskilt i samband med uppstart. Syftet med denna post är därför att (i) klargöra vissa frågor avseende utfärdandet av optionsoptioner och (ii) att ge tio tips till företagare som överväger att utfärda aktieoptioner i samband med deras satsning. 1. Utgåva Alternativ ASAP. Optionsoptioner ger nyckelpersoner möjlighet att dra nytta av ökningen av bolagets värde genom att ge dem rätt att köpa aktier av stamaktier på en framtida tidpunkt till ett pris (dvs. lösenpriset eller aktiekursen) i stort sett lika med den rättvisa marknaden värdet av sådana aktier vid tidpunkten för beviljandet. Insatserna bör således införlivas och i så stor utsträckning som möjligt bör optionsoptioner utfärdas till nyckelpersoner. Det är uppenbart att bolagets värde kommer att öka i takt med att milstolpar uppfylls av företaget efter införlivandet (t. ex. skapandet av en prototyp, förvärv av kunder, intäkter, etc.), vilket innebär att värdet av de underliggande aktierna i lager av alternativet. Faktum är att utfärdandet av aktieoptioner till nyckelpersoner, liksom utfärdandet av aktier i stamaktier till grundarna (som sällan får optioner), ska ske så snart som möjligt när företagets värde är så lågt som möjligt. 2. Överensstämmer med tillämpliga federala och statliga värdepapperslagar. Som diskuterat i mitt inlägg om att starta ett företag (se 6 här), får ett företag inte erbjuda eller sälja sina värdepapper, såvida inte (i) sådana värdepapper har registrerats hos Securities and Exchange Commission och registrerats med motsvarande statliga provisioner eller (ii) där är ett tillämpligt undantag från registrering. Regel 701, antagen enligt 3 kap. 3 § värdepapperslagen från 1933, ger ett undantag från registrering för eventuella erbjudanden och försäljning av värdepapper som görs enligt villkoren för ersättningsplaner eller skriftliga avtal avseende ersättning, förutsatt att den uppfyller vissa föreskrivna villkor De flesta stater har liknande undantag, däribland Kalifornien, som ändrade bestämmelserna enligt avsnitt 25102 (o) i California Corporate Securities Law of 1968 (som gäller den 9 juli 2007) för att överensstämma med regel 701. Det kan låta lite själv - servicer, men det är verkligen nödvändigt att entreprenören söker råd från erfarna rådgivare före utfärdandet av värdepapper, inklusive aktieoptioner: bristande efterlevnad av gällande värdepapperslagar kan leda till allvarliga negativa konsekvenser, inklusive en rätt till upphävande för säkerhetsinnehavare (dvs. rätten att få tillbaka sina pengar), förbudsföreläggande, böter och straff och eventuellt straffrättsligt åtal. 3. Upprätta rimliga fördelningsplaner. Entreprenörer bör upprätta rimliga intjänandeperioder med avseende på de optionsoptioner som utfärdas till anställda för att stimulera de anställda att förbli hos företaget och att hjälpa till att växa verksamheten. Det vanligaste schemat har en lika stor andel av optionerna (25) varje år i fyra år, med en årsklättring (dvs. 25 av optionerna efter 12 månader) och därefter månadsvis kvartalsvis eller årligen, efter det att månadsvis kan vara att föredra för att avskräcka en anställd som har beslutat att lämna företaget från att stanna ombord för sin nästa del. För ledande befattningshavare finns det i allmänhet också en partiell accelerering av (i) en utlösande händelse (dvs. enstaka utlösningsacceleration) såsom en förändring av kontrollen av företaget eller en uppsägning utan orsak eller (ii) vanligare två utlösande händelser (dvs dubbel utlösningsacceleration) som en förändring av kontrollen följt av en uppsägning utan orsak inom 12 månader därefter. 4. Se till att allt pappersarbete är i ordning. Tre dokument måste generellt utarbetas i samband med utfärdande av optioner: (i) en optionsoptionsplan, vilken är det styrande dokumentet som innehåller villkoren för de optioner som ska beviljas (ii) ett optionsoptionsavtal som ska genomföras av Bolaget och varje optionstagare som specificerar de individuella optionerna, intjänandeplanen och annan personalspecifik information (och omfattar i allmänhet formuläret om övningsavtal som bifogas som utställning) och (iii) ett meddelande om aktieoptionsbidrag som ska utföras av Bolaget och varje optionstagare, som är en kort sammanfattning av bidragets materiella villkor (även om ett sådant meddelande inte är ett krav). Dessutom ska styrelsen i bolaget (styrelsen) och aktieägarna godkänna antagandet av aktieoptionsplanen och styrelsen eller en kommitté därav måste också godkänna varje individuellt beviljande av optioner, inklusive en bestämning av rättvis marknad för det underliggande lagret (som diskuteras i punkt 6 nedan). 5. Tilldela rimliga procentandelar till nyckelpersoner. Antalet aktieoptioner (dvs procentandelar) som ska fördelas till nyckelpersoner i bolaget beror i allmänhet på bolagets stadium. Ett post-serie-runt-bolag skulle allmänt allokera aktieoptioner inom följande område (anmärkning: Antalet inom parentes är det genomsnittliga kapitalet som beviljades vid uthyrning baserat på resultaten från en 2008-undersökning som publicerats av CompStudy): ) VD 5 till 10 (avg 5,40) (ii) COO 2 till 4 (avg. 2,58) (iii) CTO 2 till 4 (avg. 1,19) (iv) CFO 1 till 2 (avg. 1,01) (v) Civilingenjör .5 till 1,5 (avg. 1,32) och (vi) Direktör 8211 .4 till 1 (ingen tillgänglig). Som nämnts i punkt 7 nedan bör entreprenören försöka hålla alternativpoolen så liten som möjligt (samtidigt som den attraherar och behåller bästa möjliga talang) för att undvika stor utspädning. 6. Se till att träningspriset är FMV för underliggande lager. Enligt § 409A i Internal Revenue Code måste ett bolag säkerställa att varje aktieoption som beviljats ​​som ersättning har ett lösenpris som är lika med (eller högre än) det verkliga marknadsvärdet (FMV) av det underliggande lagret från och med bidragsdatumet annars, Bidraget kommer att betraktas som uppskjuten ersättning, mottagaren kommer att utsättas för betydande negativa skattemässiga följder och bolaget kommer att ha skattemässigt ansvar. Företaget kan upprätta en försvarbar FMV genom att (i) erhålla en oberoende bedömning eller (ii) om företaget är ett illikvida startföretag, med utgångspunkt i värderingen av en person med betydande kunskap och erfarenhet eller utbildning vid utförande av liknande värderingar (inklusive en anställd i företaget), förutsatt att vissa andra villkor är uppfyllda. 7. Gör alternativpoolen så liten som möjligt för att undvika betydande utspädning. Så många entreprenörer har lärt sig (mycket till deras förvåning) inför riskkapitalister en ovanlig metod för att beräkna priset per aktie av bolaget efter fastställandet av dess värdepappersvärdering 8212 dvs det totala värdet av företaget är uppdelat med den fullständigt utspädda antal utestående aktier, vilket anses inte bara omfatta antalet aktier som för närvarande är reserverade i en personaloptionspool (förutsatt att det finns en), men också en ökning av storleken (eller anläggningen) av den pool som krävs av investerarna för framtida emissioner. Investerarna behöver vanligtvis en pool på cirka 15-20 av bolagets fullt utspädda kapitalisering efter pengarna. Grundare utspädas alltså väsentligt genom denna metodik, och det enda sättet som det diskuteras i ett utmärkt inlägg av Venture Hacks är att försöka hålla poolen så liten som möjligt (samtidigt som den attraherar och behåller bästa möjliga talang). När man förhandlar med investerarna, bör företagare därför förbereda och presentera en anslagsplan som stärker poolen så liten som möjligt, till exempel om företaget redan har en VD på plats skulle optionspoolen kunna reduceras rimligt till närmare 10 av posten - Money kapitalisering. 8. Incentiveoptioner får endast utfärdas till anställda. Det finns två typer av optioner: (i) icke-kvalificerade aktieoptioner (NSO) och (ii) incitamentoptioner (ISOs). Huvudskillnaden mellan NSO och ISO: s avser hur de beskattas: (i) innehavare av NSO: er redovisar ordinarie inkomster vid utnyttjandet av sina optioner (oavsett om den underliggande aktien omedelbart säljs) och ii) innehavare av ISOs inte redovisa eventuell beskattningsbar inkomst till dess att underliggande aktie säljs (dock alternativt minimiskatteskuld kan utlösas vid utnyttjandet av optionerna) och beviljas kapitalvinstbehandling om de förvärvade aktierna vid utnyttjande av optionerna hålls i mer än ett år efter Utnyttjandedatumet och säljs inte före tvåårsjubileet av tilldelningsdatumet (förutsatt att vissa andra föreskrivna villkor är uppfyllda). ISOs är mindre vanliga än NSO: er (på grund av bokföringsbehandling och andra faktorer) och får endast utfärdas till anställda. NSO kan utfärdas till anställda, direktörer, konsulter och rådgivare. 9. Var försiktig när du avslutar hos-kommer anställda som håller alternativ. Det finns ett antal potentiella fordringar hos de anställda som kan hävda sina aktieoptioner i händelse av att de avslutas utan orsak, inklusive ett påstående om åsidosättande av det underförstådda avtalet om god tro och rättvis handel. Följaktligen måste arbetsgivare utöva vård vid uppsägning av anställda som innehar optionsoptioner, särskilt om uppsägningen sker nära ett intjänandedatum. Det är egentligen angeläget att i det specifika språket i anställningsavtalet inkludera att (i) sådan arbetstagare inte har rätt till någon proportionell uppgörelse vid uppsägning av någon anledning, med eller utan orsak och (ii) sådan anställd kan avslutas när som helst före ett visst intjänandedatum, i vilket fall han kommer att förlora alla rättigheter till ovestrade alternativ. Självklart måste varje uppsägning analyseras från fall till fall men det är absolut nödvändigt att uppsägningen görs av en legitim, icke-diskriminerande anledning. 10. Överväga att utfärda begränsat lager i stället för alternativ. För företag i tidigt stadium kan utfärdandet av bundna aktier till nyckelpersoner vara ett bra alternativ till aktieoptioner av tre huvudsakliga skäl: (i) Begränsat lager är inte föremål för 409A (se punkt 6 ovan) utan tvekan bättre att motivera medarbetare att tänka och agera som ägare (eftersom de anställda faktiskt tar emot aktier i bolagets stamaktie, om än de är föremål för vinst) och därmed bättre anpassar lagets intressen och (iii) anställda kommer att kunna få kursvinstbehandling och innehavsperioden börjar vid dagen för beviljandet, under förutsättning att arbetstagaren lämnar ett val enligt avsnitt 83 b i Internal Revenue Code. (Som nämnts i punkt 8 ovan kommer optionsinnehavare endast att kunna erhålla vinstbehandling om de utfärdades ISO och sedan uppfylla vissa föreskrivna villkor.) Nedsidan av begränsat lager är att vid inlämning av ett 83 (b) val intjäning, om inget sådant val har lämnats in) anses arbetstagaren ha en inkomst som motsvarar det dåliga marknadsvärdet på aktien. Om aktien har ett högt värde kan följaktligen anställaren ha betydande inkomster och kanske inga pengar att betala gällande skatter. Begränsade aktieemissioner är således inte tilltalande om inte aktiens nuvarande värde är så lågt att den omedelbara skatteeffekten är nominell (t. ex. omedelbart efter bolagets införlivande). En guide till verkställande direktörens kompensation Det är svårt att läsa affärsnyheterna utan att komma över rapporter om Löner, bonusar och aktieoptionspaket tilldelas till verkställande direktörs ledande befattningshavare. Att känna av siffrorna för att bedöma hur företagen betalar sina högsta mässing är inte alltid lätt. Är verkställande ersättning till förmån för investerare Här är några riktlinjer för att kontrollera ett kompanys kompensationsprogram. Risk and Reward Company styrelser, åtminstone i princip, försöker använda kompensationsavtal för att anpassa ledare aktioner med företags framgång. Tanken är att VD-prestanda ger värdet till organisationen. Betala för prestation är det mantra som de flesta företag använder när de försöker förklara sina ersättningsplaner. Medan alla kan stödja tanken att betala för prestation, innebär det att VD: er tar på sig risk: VD: s förmögenheter bör stiga och falla med företagens förmögenheter. När man tittar på ett kompanys kompensationsprogram är det värt att kontrollera hur mycket aktieägare har att leverera varan till investerare. Låt oss titta på hur olika former av kompensation sätter en verkställande direktör belönad på risk om prestanda är dålig. (För mer om detta, kolla in Utvärdering av Executive Compensation.) CashBase Löner Dessa dagar är det vanligt att verkställande direktörer får baslöner över 1 miljon. Med andra ord får VD en fantastisk belöning när företaget gör det bra, men får fortfarande belöningen när företaget gör det dåligt. På egen hand erbjuder stora baslöner lite incitament för chefer att arbeta hårdare och fatta smarta beslut. Bonuser Var försiktig med bonusar. I många fall är en årlig bonus inget annat än en grundlön i förklädnad. En VD med 1 miljon lön kan också få en 700 000 bonus. Om någon av den bonusen, säger 500 000, inte varierar med prestanda, är verkställande direktörens verkliga lön 1,5 miljoner. Bonusar som varierar med prestanda är en annan sak. Det är svårt att argumentera med tanken att VD som vet att de kommer att belönas för prestanda tenderar att utföra på högre nivå. VD har ett incitament att arbeta hårt. Prestanda kan mätas av ett antal saker, till exempel vinst eller omsättningstillväxt, avkastning på eget kapital. eller kurs appreciering. Men med enkla åtgärder för att bestämma lämplig lön för prestanda kan det vara svårt. Finansiella mätvärden och årliga aktiekursvinster är inte alltid ett rättvist mått på hur bra en verkställande gör sitt jobb. Chefer kan få otillbörligt straff för engångshändelser och hårda val som kan skada prestanda eller orsaka negativa reaktioner från marknaden. Det är upp till styrelsen att skapa en balanserad uppsättning åtgärder för att bedöma verkställande direktörens effektivitet. (Läs mer om att bedöma en verkställande direktörs prestation vid utvärdering av en bolagsledning.) Optionsoptioner Bolagets trumpetoptioner som ett sätt att koppla ledningens ekonomiska intressen med aktieägarnas intressen. Men alternativen är långt ifrån perfekt. Faktum är att risken med alternativ kan bli dåligt skevad. När aktier går upp i värde kan chefer göra en förmögenhet från alternativen - men när de faller, förlorar investerare medan chefer inte är sämre än tidigare. Faktum är att vissa företag låter chefer byta gamla optionsaktier för nya, lägre priser när aktierna i Companys faller i värde. Ännu värre är incitamentet att hålla aktiekursen uppåt, så att alternativen blir kvar i pengar, uppmuntrar cheferna att fokusera exklusivt på nästa kvartal och ignorera aktieägarnas långsiktiga intressen. Alternativ kan till och med uppmana toppledare att manipulera siffrorna för att se till att de kortsiktiga målen är uppfyllda. Det förstärker knappast länken mellan VD och aktieägare. Stock Ownership Akademiska studier säger att det gemensamma aktieägandet är den viktigaste prestandaföraren. Så ett sätt för verkställande direktörer att verkligen ha sina intressen knutna till aktieägarna är att de äger egna aktier, inte alternativ. Idealiskt innebär det att ge chefer bonusar på villkor att de använder pengarna för att köpa aktier. Inse det: toppledare agerar mer som ägare när de har en andel i verksamheten. (Om du undrar över skillnaden i aktier, kolla in vår Stocks Basics Tutorial.) Hitta siffrorna Du kan hitta en hel mängd information om kompanys kompensationsprogram i dess reglering. Form DEF 14A, arkiverad med Securities and Exchange Commission. ger sammanfattande tabeller om kompensation för en bolagets VD och andra högsta betalda ledande befattningshavare. Vid bedömning av grundlön och årlig bonus, anser investerare att se företagen en större del av ersättningen som bonus snarare än grundlön. DEF 14A bör erbjuda en förklaring till hur bonusen bestäms och vilken form belöningen tar, om pengar, optioner eller aktier. Information om VD-aktieoptioner finns även i sammanfattande tabeller. Formuläret beskriver frekvensen av aktieoptionsbidrag och beloppet av utmärkelser som erhållits av ledande befattningshavare under året. Det beskriver också omprissättning av optionsoptioner. Proxy-förklaringen är där du kan hitta nummer på chefer som är ett gott äganderätt i företaget. Men ignorera inte tabellerna som följer med fotnoter. Där kommer du ta reda på hur många av de aktier verkställande direkt äger och hur många är outnyttjade alternativ. Återigen är det lugnande att hitta chefer med gott om aktieägande. Slutsats Att bedöma VD-ersättning är lite av en svart konst. Att tolka siffrorna är inte oerhört enkelt. Samma sak är det värdefullt för investerare att få en känsla av hur kompensationsprogram kan skapa incitament - eller disincentives - för chefer att arbeta i aktieägarnas intresse. Beta är ett mått på volatiliteten, eller systematisk risk, av en säkerhet eller en portfölj i jämförelse med marknaden som helhet. En typ av skatt som tas ut på kapitalvinster som uppkommit av individer och företag. Realisationsvinster är vinsten som en investerare. En beställning att köpa en säkerhet till eller under ett angivet pris. En köpgränsorder tillåter näringsidkare och investerare att specificera. En IRS-reglering (Internal Revenue Service) som tillåter utbetalningar av straff från ett IRA-konto. Regeln kräver det. Den första försäljningen av lager av ett privat företag till allmänheten. IPOs utfärdas ofta av mindre, yngre företag som söker. DebtEquity Ratio är skuldkvot som används för att mäta ett företags finansiella hävstångseffekt eller en skuldkvot som används för att mäta en individ. För sista gången: aktieoptioner är en kostnad Det är dags att avsluta debatten om redovisning av aktieoptioner som kontroversen har gått alltför länge. Faktum är att reglerna för rapportering av verkställande aktieoptioner går tillbaka till 1972, när Redovisningsprinciper styrelsen, föregångaren till FASB, utfärdat APB 25. Regeln angav att kostnaden för optioner vid beviljandet Datumet bör mätas genom att deras inneboende värdering av skillnaden mellan aktiens nuvarande marknadsvärde av aktien och optionsoptionens lösenpris fastställs. Enligt denna metod tilldelades ingen kostnad till optioner när deras lösenpris fastställdes till aktuellt marknadspris. Grunden för regeln var ganska enkel: Eftersom inga pengar byter händer när bidraget görs är det inte en ekonomiskt signifikant transaktion att utfärda aktieoptioner. Det var vad många tänkte på tiden. Vad mer var, var lite teori eller övning tillgänglig 1972 för att styra företag för att bestämma värdet av sådana orörda finansiella instrument. APB 25 var föråldrad inom ett år. Publiceringen 1973 av Black-Scholes-formulären utlöste en enorm boom på marknaderna för offentligt handlade alternativ, en rörelse förstärkt genom öppnandet, även 1973, av Chicago Board Options Exchange. Det var ingen tillfällighet att tillväxten på de handlade optionsmarknaderna speglades av en ökande användning av aktieoptionsbidrag i ersättning för ledande befattningshavare och anställda. National Center for Employee Ownership uppskattar att nästan 10 miljoner anställda fick aktieoptioner år 2000 mindre än 1 miljon år 1990. Det blev snart klart i både teori och praktik att alternativ av något slag var värda långt mer än det inneboende värdet definierat av APB 25. FASB inledde en översyn av aktieoptionsbokföring 1984 och efter mer än ett decennium av uppvärmd kontrovers slutgavs slutligen SFAS 123 i oktober 1995. Det rekommenderade inte att företag skulle redovisa kostnaden för optioner som beviljats ​​och för att bestämma deras verkliga marknadsvärde med hjälp av alternativprismodeller. Den nya standarden var en kompromiss som återspeglar intensiv lobbying av affärsmän och politiker mot obligatorisk rapportering. De hävdade att verkställande aktieoptioner var en av de avgörande komponenterna i den extraordinära ekonomiska renässansen i Amerika, så att alla försök att ändra redovisningsreglerna för dem var en attack på Americas enormt framgångsrik modell för att skapa nya företag. De flesta företag valde oundvikligen att ignorera den rekommendation som de motsatte sig så starkt och fortsatte att registrera endast det inneboende värdet vid tilldelningsdatum, vanligtvis noll, av sina optionsoptioner. Därefter gjorde den extraordinära uppsvinget i aktiekurserna att kritiker av optionsutgifterna liknade spoilsports. Men sedan kraschen har debatten återvänt med en hämnd. Skenet av företagens bokföringskandaler har i synnerhet visat hur orealistiskt en bild av deras ekonomiska resultat många företag har målat i sina finansiella rapporter. I ökande grad har investerare och tillsynsmyndigheter kommit att erkänna att optionsbaserad kompensation är en stor snedvridande faktor. Hade AOL Time Warner 2001 till exempel rapporterade personaloptionsutgifter enligt rekommendation av SFAS 123 skulle ha visat en rörelseförlust på cirka 1,7 miljarder i stället för de 700 miljoner i rörelseresultat som det faktiskt rapporterade. Vi anser att fallet för kostnadsutnyttjande är överväldigande och på de följande sidorna undersöker och avvisar vi de huvudsakliga påståenden som framförts av dem som fortsätter att motsätta sig det. Vi visar att i motsats till dessa experter argumenterar aktieoptionsbidrag har reella kassaflödesimplikationer som måste rapporteras, att sättet att kvantifiera dessa konsekvenser är tillgängligt, att fotnotupplysning inte är ett acceptabelt ersättningsutrymme för att rapportera transaktionen i inkomst redogörelse och balansräkning, och att fullständigt erkännande av optionskostnader inte behöver emasculate incitamenten för entreprenörsföretag. Vi diskuterar då bara hur företag kan gå om att redovisa kostnaden för optioner på sina resultaträkningar och balansräkningar. Felaktighet 1: Aktieoptioner representerar inte en reell kostnad Det är en grundläggande princip för redovisning att finansiella rapporter ska registrera ekonomiskt betydande transaktioner. Ingen tvivlar på att handlade alternativ uppfyller det kriteriet miljarder dollar som värderas köps och säljs varje dag, antingen på disken eller på börserna. För många människor är dock företagsoptionsbidrag en annan historia. Dessa transaktioner är inte ekonomiskt signifikanta, argumentet går, för att inga pengar ändrar händer. Som tidigare American Express VD Harvey Golub uttryckte den i en 8 augusti 2002, Wall Street Journal artikel, är optionsoptioner aldrig en kostnad för företaget och bör därför aldrig redovisas som en kostnad i resultaträkningen. Den ställningen trotsar den ekonomiska logiken, för att inte tala om sunt förnuft, i flera avseenden. Till en början behöver värdetransporter inte innebära överföring av kontanter. Medan en transaktion med ett kvitto eller betalning är tillräckligt för att generera en inspelningsbar transaktion, är det inte nödvändigt. Händelser som utbyte av tillgångar, tecknande av ett leasingavtal, tillhandahållande av framtida pension eller semesterförmåner för nuvarande anställning eller förvärv av material på kredit alla utlösande bokföringstransaktioner eftersom de innebär överföringar av värde, även om inga pengar ändras händer vid den tidpunkt då transaktionen sker. Även om inga kontanter byter händer, utfärdar aktieoptioner till anställda ett kontantoffert, en möjlighetskostnad, som måste redovisas. Om ett företag skulle ge aktier i stället för alternativ till anställda skulle alla vara överens om att företagens kostnad för denna transaktion skulle vara det pengar som annars skulle ha erhållit om det hade sålt aktierna till det aktuella marknadspriset till investerare. Det är exakt detsamma med aktieoptioner. När ett företag ger optioner till anställda, ger det möjlighet att få pengar från försäkringsgivare som kan ta samma alternativ och sälja dem på en konkurrensutsatt marknad för investerare. Warren Buffett gjorde denna punkt grafiskt i en kolumn Washington Post den 9 april 2002 när han uppgav: Berkshire Hathaway kommer gärna att få alternativ i stället för pengar för många av de varor och tjänster som vi säljer Amerika. Att ge optioner till anställda snarare än att sälja dem till leverantörer eller investerare via försäkringsgivare innebär en faktisk förlust av pengar till företaget. Det kan självklart vara mer rimligt argumenterat att de pengar som förloras genom att utfärda optioner till anställda, istället för att sälja dem till investerare, kompenseras av de pengar som bolaget sparar genom att betala sina anställda mindre pengar. Som två allmänt respekterade ekonomer, Burton G. Malkiel och William J. Baumol, noterade i en 4 april 2002 Wall Street Journalartikel: Ett nytt företag kan inte kunna tillhandahålla den kontanta ersättning som behövs för att locka utestående arbetstagare. I stället kan det erbjuda aktieoptioner. Men Malkiel och Baumol följer tyvärr inte sin observation till sin logiska slutsats. För om kostnaden för optionsoptioner inte införlivas universellt i mätningen av nettoresultatet, kommer företag som beviljar optioner att underreda kompensationskostnader och det går inte att jämföra deras lönsamhet, produktivitet och kapitaltillskott med ekonomiskt likvärdiga företag som bara har strukturerat sitt kompensationssystem på ett annat sätt. Följande hypotetiska illustration visar hur det kan hända. Tänk dig två företag, KapCorp och MerBod, som konkurrerar på exakt samma bransch. De två skiljer sig endast i strukturen i deras ersättningspaket för anställda. KapCorp betalar sina anställda 400 000 totalt ersättning i form av kontanter under året. Vid årets början utfärdar den också genom 100.000 teckningsoptioner på kapitalmarknaden, som inte kan utnyttjas under ett år, och det krävs att anställda använder 25 av sina ersättningar för att köpa de nyemitterade optionerna. Nettokassaflödet till KapCorp är 300 000 (400 000 i kompensationsutgifter minus 100 000 från försäljningen av optionerna). MerBods tillvägagångssätt är bara lite annorlunda. Det betalar sina anställda 300 000 i kontanter och ger dem direkt 100 000 valmöjligheter i början av året (med samma ettåriga övningsbegränsningar). Ekonomiskt sett är de två positionerna identiska. Varje bolag har betalat totalt 400 000 i ersättning, varje har utfärdat 100 000 värden av optioner och för varje nettokassaflöde uppgår 300 000 efter det att kontanter som erhållits från utfärdandet av optionerna subtraheras från kontanter som används till ersättning. Anställda hos båda företagen håller samma 100 000 alternativ under året, vilket ger samma motivation, incitament och kvarhållande effekter. Hur legitim är en redovisningsstandard som gör det möjligt för två ekonomiskt identiska transaktioner att producera radikalt olika siffror Vid utarbetandet av bokslutskommunikén kommer KapCorp att boka kompensationsutgifter på 400 000 och visar 100 000 i optioner på balansräkningen på aktieägarkonto. Om kostnaden för optioner som emitterats till anställda ej redovisas som en kostnad, kommer MerBod dock att boka en kompensationskostnad på endast 300 000 och inte visa några optioner som emitterats i balansräkningen. Om man antar annorlunda intäkter och kostnader, kommer det att se ut som om MerBods resultat var 100 000 högre än KapCorps. MerBod verkar också ha en lägre kapitalbas än KapCorp, även om ökningen av antalet utestående aktier i slutändan kommer att vara densamma för båda bolagen om alla optioner utnyttjas. Till följd av den lägre kompensationsutgiften och den lägre kapitalpositionen kommer MerBods prestanda med de flesta analytiska åtgärderna att vara långt överlägsen KapCorps. Denna snedvridning uppges naturligtvis varje år att de två företagen väljer olika former av ersättning. Hur legitim är en redovisningsstandard som tillåter två ekonomiskt identiska transaktioner att producera radikalt olika siffror. Fall 2: Kostnaden för anställda Aktieoptioner kan inte uppskattas Vissa motståndare till optionsutgifter försvarar sin position på praktiska, inte konceptuella skäl. Alternativ-prissättningsmodeller kan fungera, säger de, som en vägledning för att värdera köpoptioner. Men de kan inte fånga värdet på personaloptioner som är privata avtal mellan företaget och medarbetaren för illikvida instrument som inte kan fritt säljas, bytas, ställas som säkerhet eller säkras. Det är verkligen sant att i allmänhet ett instrument som saknar likviditet kommer att minska sitt värde för innehavaren. Men innehavarnas likviditetsförlust spelar ingen roll för vad det kostar emittenten att skapa instrumentet om emittenten på något sätt dra nytta av bristen på likviditet. Och för aktieoptioner har avsaknaden av en likvida marknad liten inverkan på deras värde för innehavaren. Den stora skönheten av alternativ-prissättningsmodeller är att de bygger på egenskaperna hos det underliggande lageret. Det är just därför de har bidragit till den extraordinära tillväxten av optionsmarknader de senaste 30 åren. Black-Scholes-priset på ett alternativ motsvarar värdet på en portfölj av aktier och kontanter som hanteras dynamiskt för att replikera utbetalningarna till det alternativet. Med en helt likvida aktiekapital kan en annars obestridd investerare helt säkra en optionsrisk och extrahera sitt värde genom att sälja kort den återkommande portföljen av aktier och kontanter. I så fall skulle likviditetsrabatten på optionsvärdet vara minimal. Och det gäller även om det inte fanns någon marknad för handel alternativet direkt. Därför leder likviditetsmaktens avsaknad av marknader i aktieoptioner inte i sig en rabatt i optionsvärdet till innehavaren. Investeringsbanker, affärsbanker och försäkringsbolag har nu gått långt bortom den grundläggande 30-årige Black-Scholes-modellen för att utveckla metoder för prissättning av alla möjliga alternativ: Standard. Exotiska. Optioner som handlas via mellanhänder, över disken och på utbyten. Alternativ kopplade till valutafluktuationer. Alternativ inbäddade i komplexa värdepapper som konvertibel skuld, preferenslagret eller inkaldningsbar skuld som inteckningar med förskottsegenskaper eller räntehattar och - golv. En hel delindustri har utvecklats för att hjälpa individer, företag och penningmarknadschefer att köpa och sälja dessa komplexa värdepapper. Nuvarande finansiell teknik tillåter visserligen att företagen införlivar alla funktioner hos personaloptioner i en prissättningsmodell. Några investeringsbanker kommer till och med att citera priser för chefer som vill säkra eller sälja sina optioner före vinst, om deras företags optionsplan tillåter det. Naturligtvis uppskattar formelbaserade eller försäkringsgivare om kostnaden för personaloptioner är mindre exakta än kontantutbetalningar eller delaktigheter. Men finansiella rapporter bör sträva efter att vara ungefär rätt i att återspegla den ekonomiska verkligheten snarare än exakt fel. Chefer beräknar rutinmässigt uppskattningar för viktiga kostnadsposter, såsom avskrivningar på anläggningstillgångar och avsättningar mot ansvarsförbindelser, såsom framtida miljöanpassningar och uppgörelser från produktansvar och andra processer. When calculating the costs of employees pensions and other retirement benefits, for instance, managers use actuarial estimates of future interest rates, employee retention rates, employee retirement dates, the longevity of employees and their spouses, and the escalation of future medical costs. Pricing models and extensive experience make it possible to estimate the cost of stock options issued in any given period with a precision comparable to, or greater than, many of these other items that already appear on companies income statements and balance sheets. Not all the objections to using Black-Scholes and other option valuation models are based on difficulties in estimating the cost of options granted. For example, John DeLong, in a June 2002 Competitive Enterprise Institute paper entitled The Stock Options Controversy and the New Economy, argued that even if a value were calculated according to a model, the calculation would require adjustment to reflect the value to the employee. He is only half right. By paying employees with its own stock or options, the company forces them to hold highly non-diversified financial portfolios, a risk further compounded by the investment of the employees own human capital in the company as well. Since almost all individuals are risk averse, we can expect employees to place substantially less value on their stock option package than other, better-diversified, investors would. Estimates of the magnitude of this employee risk discountor deadweight cost, as it is sometimes calledrange from 20 to 50, depending on the volatility of the underlying stock and the degree of diversification of the employees portfolio. The existence of this deadweight cost is sometimes used to justify the apparently huge scale of option-based remuneration handed out to top executives. A company seeking, for instance, to reward its CEO with 1 million in options that are worth 1,000 each in the market may (perhaps perversely) reason that it should issue 2,000 rather than 1,000 options because, from the CEOs perspective, the options are worth only 500 each. (We would point out that this reasoning validates our earlier point that options are a substitute for cash.) But while it might arguably be reasonable to take deadweight cost into account when deciding how much equity-based compensation (such as options) to include in an executives pay packet, it is certainly not reasonable to let dead-weight cost influence the way companies record the costs of the packets. Financial statements reflect the economic perspective of the company, not the entities (including employees) with which it transacts. When a company sells a product to a customer, for example, it does not have to verify what the product is worth to that individual. It counts the expected cash payment in the transaction as its revenue. Similarly, when the company purchases a product or service from a supplier, it does not examine whether the price paid was greater or less than the suppliers cost or what the supplier could have received had it sold the product or service elsewhere. The company records the purchase price as the cash or cash equivalent it sacrificed to acquire the good or service. Suppose a clothing manufacturer were to build a fitness center for its employees. The company would not do so to compete with fitness clubs. It would build the center to generate higher revenues from increased productivity and creativity of healthier, happier employees and to reduce costs arising from employee turnover and illness. The cost to the company is clearly the cost of building and maintaining the facility, not the value that the individual employees might place on it. The cost of the fitness center is recorded as a periodic expense, loosely matched to the expected revenue increase and reductions in employee-related costs. The only reasonable justification we have seen for costing executive options below their market value stems from the observation that many options are forfeited when employees leave, or are exercised too early because of employees risk aversion. In these cases, existing shareholders equity is diluted less than it would otherwise be, or not at all, consequently reducing the companys compensation cost. While we agree with the basic logic of this argument, the impact of forfeiture and early exercise on theoretical values may be grossly exaggerated. (See The Real Impact of Forfeiture and Early Exercise at the end of this article.) The Real Impact of Forfeiture and Early Exercise Unlike cash salary, stock options cannot be transferred from the individual granted them to anyone else. Nontransferability has two effects that combine to make employee options less valuable than conventional options traded in the market. First, employees forfeit their options if they leave the company before the options have vested. Second, employees tend to reduce their risk by exercising vested stock options much earlier than a well-diversified investor would, thereby reducing the potential for a much higher payoff had they held the options to maturity. Employees with vested options that are in the money will also exercise them when they quit, since most companies require employees to use or lose their options upon departure. In both cases, the economic impact on the company of issuing the options is reduced, since the value and relative size of existing shareholders stakes are diluted less than they could have been, or not at all. Recognizing the increasing probability that companies will be required to expense stock options, some opponents are fighting a rearguard action by trying to persuade standard setters to significantly reduce the reported cost of those options, discounting their value from that measured by financial models to reflect the strong likelihood of forfeiture and early exercise. Current proposals put forth by these people to FASB and IASB would allow companies to estimate the percentage of options forfeited during the vesting period and reduce the cost of option grants by this amount. Also, rather than use the expiration date for the option life in an option-pricing model, the proposals seek to allow companies to use an expected life for the option to reflect the likelihood of early exercise. Using an expected life (which companies may estimate at close to the vesting period, say, four years) instead of the contractual period of, say, ten years, would significantly reduce the estimated cost of the option. Some adjustment should be made for forfeiture and early exercise. But the proposed method significantly overstates the cost reduction since it neglects the circumstances under which options are most likely to be forfeited or exercised early. When these circumstances are taken into account, the reduction in employee option costs is likely to be much smaller. First, consider forfeiture. Using a flat percentage for forfeitures based on historical or prospective employee turnover is valid only if forfeiture is a random event, like a lottery, independent of the stock price. In reality, however, the likelihood of forfeiture is negatively related to the value of the options forfeited and, hence, to the stock price itself. People are more likely to leave a company and forfeit options when the stock price has declined and the options are worth little. But if the firm has done well and the stock price has increased significantly since grant date, the options will have become much more valuable, and employees will be much less likely to leave. If employee turnover and forfeiture are more likely when the options are least valuable, then little of the options total cost at grant date is reduced because of the probability of forfeiture. The argument for early exercise is similar. It also depends on the future stock price. Employees will tend to exercise early if most of their wealth is bound up in the company, they need to diversify, and they have no other way to reduce their risk exposure to the companys stock price. Senior executives, however, with the largest option holdings, are unlikely to exercise early and destroy option value when the stock price has risen substantially. Often they own unrestricted stock, which they can sell as a more efficient means to reduce their risk exposure. Or they have enough at stake to contract with an investment bank to hedge their option positions without exercising prematurely. As with the forfeiture feature, the calculation of an expected option life without regard to the magnitude of the holdings of employees who exercise early, or to their ability to hedge their risk through other means, would significantly underestimate the cost of options granted. Option-pricing models can be modified to incorporate the influence of stock prices and the magnitude of employees option and stock holdings on the probabilities of forfeiture and early exercise. (See, for example, Mark Rubinsteins Fall 1995 article in the Journal of Derivatives . On the Accounting Valuation of Employee Stock Options.) The actual magnitude of these adjustments needs to be based on specific company data, such as stock price appreciation and distribution of option grants among employees. The adjustments, properly assessed, could turn out to be significantly smaller than the proposed calculations (apparently endorsed by FASB and IASB) would produce. Indeed, for some companies, a calculation that ignores forfeiture and early exercise altogether could come closer to the true cost of options than one that entirely ignores the factors that influence employees forfeiture and early exercise decisions. Fallacy 3: Stock Option Costs Are Already Adequately Disclosed Another argument in defense of the existing approach is that companies already disclose information about the cost of option grants in the footnotes to the financial statements. Investors and analysts who wish to adjust income statements for the cost of options, therefore, have the necessary data readily available. We find that argument hard to swallow. As we have pointed out, it is a fundamental principle of accounting that the income statement and balance sheet should portray a companys underlying economics. Relegating an item of such major economic significance as employee option grants to the footnotes would systematically distort those reports. But even if we were to accept the principle that footnote disclosure is sufficient, in reality we would find it a poor substitute for recognizing the expense directly on the primary statements. For a start, investment analysts, lawyers, and regulators now use electronic databases to calculate profitability ratios based on the numbers in companies audited income statements and balance sheets. An analyst following an individual company, or even a small group of companies, could make adjustments for information disclosed in footnotes. But that would be difficult and costly to do for a large group of companies that had put different sorts of data in various nonstandard formats into footnotes. Clearly, it is much easier to compare companies on a level playing field, where all compensation expenses have been incorporated into the income numbers. Whats more, numbers divulged in footnotes can be less reliable than those disclosed in the primary financial statements. For one thing, executives and auditors typically review supplementary footnotes last and devote less time to them than they do to the numbers in the primary statements. As just one example, the footnote in eBays FY 2000 annual report reveals a weighted average grant-date fair value of options granted during 1999 of 105.03 for a year in which the weighted average exercise price of shares granted was 64.59. Just how the value of options granted can be 63 more than the value of the underlying stock is not obvious. In FY 2000, the same effect was reported: a fair value of options granted of 103.79 with an average exercise price of 62.69. Apparently, this error was finally detected, since the FY 2001 report retroactively adjusted the 1999 and 2000 average grant-date fair values to 40.45 and 41.40, respectively. We believe executives and auditors will exert greater diligence and care in obtaining reliable estimates of the cost of stock options if these figures are included in companies income statements than they currently do for footnote disclosure. Our colleague William Sahlman in his December 2002 HBR article, Expensing Options Solves Nothing, has expressed concern that the wealth of useful information contained in the footnotes about the stock options granted would be lost if options were expensed. But surely recognizing the cost of options in the income statement does not preclude continuing to provide a footnote that explains the underlying distribution of grants and the methodology and parameter inputs used to calculate the cost of the stock options. Some critics of stock option expensing argue, as venture capitalist John Doerr and FedEx CEO Frederick Smith did in an April 5, 2002, New York Times column, that if expensing were required, the impact of options would be counted twice in the earnings per share: first as a potential dilution of the earnings, by increasing the shares outstanding, and second as a charge against reported earnings. The result would be inaccurate and misleading earnings per share. We have several difficulties with this argument. First, option costs only enter into a (GAAP-based) diluted earnings-per-share calculation when the current market price exceeds the option exercise price. Thus, fully diluted EPS numbers still ignore all the costs of options that are nearly in the money or could become in the money if the stock price increased significantly in the near term. Second, relegating the determination of the economic impact of stock option grants solely to an EPS calculation greatly distorts the measurement of reported income, would not be adjusted to reflect the economic impact of option costs. These measures are more significant summaries of the change in economic value of a company than the prorated distribution of this income to individual shareholders revealed in the EPS measure. This becomes eminently clear when taken to its logical absurdity: Suppose companies were to compensate all their suppliersof materials, labor, energy, and purchased serviceswith stock options rather than with cash and avoid all expense recognition in their income statement. Their income and their profitability measures would all be so grossly inflated as to be useless for analytic purposes only the EPS number would pick up any economic effect from the option grants. Our biggest objection to this spurious claim, however, is that even a calculation of fully diluted EPS does not fully reflect the economic impact of stock option grants. The following hypothetical example illustrates the problems, though for purposes of simplicity we will use grants of shares instead of options. The reasoning is exactly the same for both cases. Lets say that each of our two hypothetical companies, KapCorp and MerBod, has 8,000 shares outstanding, no debt, and annual revenue this year of 100,000. KapCorp decides to pay its employees and suppliers 90,000 in cash and has no other expenses. MerBod, however, compensates its employees and suppliers with 80,000 in cash and 2,000 shares of stock, at an average market price of 5 per share. The cost to each company is the same: 90,000. But their net income and EPS numbers are very different. KapCorps net income before taxes is 10,000, or 1.25 per share. By contrast, MerBods reported net income (which ignores the cost of the equity granted to employees and suppliers) is 20,000, and its EPS is 2.00 (which takes into account the new shares issued). Of course, the two companies now have different cash balances and numbers of shares outstanding with a claim on them. But KapCorp can eliminate that discrepancy by issuing 2,000 shares of stock in the market during the year at an average selling price of 5 per share. Now both companies have closing cash balances of 20,000 and 10,000 shares outstanding. Under current accounting rules, however, this transaction only exacerbates the gap between the EPS numbers. KapCorps reported income remains 10,000, since the additional 10,000 value gained from the sale of the shares is not reported in net income, but its EPS denominator has increased from 8,000 to 10,000. Consequently, KapCorp now reports an EPS of 1.00 to MerBods 2.00, even though their economic positions are identical: 10,000 shares outstanding and increased cash balances of 20,000. The people claiming that options expensing creates a double-counting problem are themselves creating a smoke screen to hide the income-distorting effects of stock option grants. The people claiming that options expensing creates a double-counting problem are themselves creating a smoke screen to hide the income-distorting effects of stock option grants. Indeed, if we say that the fully diluted EPS figure is the right way to disclose the impact of share options, then we should immediately change the current accounting rules for situations when companies issue common stock, convertible preferred stock, or convertible bonds to pay for services or assets. At present, when these transactions occur, the cost is measured by the fair market value of the consideration involved. Why should options be treated differently Fallacy 4: Expensing Stock Options Will Hurt Young Businesses Opponents of expensing options also claim that doing so will be a hardship for entrepreneurial high-tech firms that do not have the cash to attract and retain the engineers and executives who translate entrepreneurial ideas into profitable, long-term growth. This argument is flawed on a number of levels. For a start, the people who claim that option expensing will harm entrepreneurial incentives are often the same people who claim that current disclosure is adequate for communicating the economics of stock option grants. The two positions are clearly contradictory. If current disclosure is sufficient, then moving the cost from a footnote to the balance sheet and income statement will have no market effect. But to argue that proper costing of stock options would have a significant adverse impact on companies that make extensive use of them is to admit that the economics of stock options, as currently disclosed in footnotes, are not fully reflected in companies market prices. More seriously, however, the claim simply ignores the fact that a lack of cash need not be a barrier to compensating executives. Rather than issuing options directly to employees, companies can always issue them to underwriters and then pay their employees out of the money received for those options. Considering that the market systematically puts a higher value on options than employees do, companies are likely to end up with more cash from the sale of externally issued options (which carry with them no deadweight costs) than they would by granting options to employees in lieu of higher salaries. Even privately held companies that raise funds through angel and venture capital investors can take this approach. The same procedures used to place a value on a privately held company can be used to estimate the value of its options, enabling external investors to provide cash for options about as readily as they provide cash for stock. Thats not to say, of course, that entrepreneurs should never get option grants. Venture capital investors will always want employees to be compensated with some stock options in lieu of cash to be assured that the employees have some skin in the game and so are more likely to be honest when they tout their companys prospects to providers of new capital. But that does not preclude also raising cash by selling options externally to pay a large part of the cash compensation to employees. We certainly recognize the vitality and wealth that entrepreneurial ventures, particularly those in the high-tech sector, bring to the U. S. economy. A strong case can be made for creating public policies that actively assist these companies in their early stages, or even in their more established stages. The nation should definitely consider a regulation that makes entrepreneurial, job-creating companies healthier and more competitive by changing something as simple as an accounting journal entry. But we have to question the effectiveness of the current rule, which essentially makes the benefits from a deliberate accounting distortion proportional to companies use of one particular form of employee compensation. After all, some entrepreneurial, job-creating companies might benefit from picking other forms of incentive compensation that arguably do a better job of aligning executive and shareholder interests than conventional stock options do. Indexed or performance options, for example, ensure that management is not rewarded just for being in the right place at the right time or penalized just for being in the wrong place at the wrong time. A strong case can also be made for the superiority of properly designed restricted stock grants and deferred cash payments. Yet current accounting standards require that these, and virtually all other compensation alternatives, be expensed. Are companies that choose those alternatives any less deserving of an accounting subsidy than Microsoft, which, having granted 300 million options in 2001 alone, is by far the largest issuer of stock options A less distorting approach for delivering an accounting subsidy to entrepreneurial ventures would simply be to allow them to defer some percentage of their total employee compensation for some number of years, which could be indefinitelyjust as companies granting stock options do now. That way, companies could get the supposed accounting benefits from not having to report a portion of their compensation costs no matter what form that compensation might take. What Will Expensing Involve Although the economic arguments in favor of reporting stock option grants on the principal financial statements seem to us to be overwhelming, we do recognize that expensing poses challenges. For a start, the benefits accruing to the company from issuing stock options occur in future periods, in the form of increased cash flows generated by its option motivated and retained employees. The fundamental matching principle of accounting requires that the costs of generating those higher revenues be recognized at the same time the revenues are recorded. This is why companies match the cost of multiperiod assets such as plant and equipment with the revenues these assets produce over their economic lives. In some cases, the match can be based on estimates of the future cash flows. In expensing capitalized software-development costs, for instance, managers match the costs against a predicted pattern of benefits accrued from selling the software. In the case of options, however, managers would have to estimate an equivalent pattern of benefits arising from their own decisions and activities. That would likely introduce significant measurement error and provide opportunities for managers to bias their estimates. We therefore believe that using a standard straight-line amortization formula will reduce measurement error and management bias despite some loss of accuracy. The obvious period for the amortization is the useful economic life of the granted option, probably best measured by the vesting period. Thus, for an option vesting in four years, 148 of the cost of the option would be expensed through the income statement in each month until the option vests. This would treat employee option compensation costs the same way the costs of plant and equipment or inventory are treated when they are acquired through equity instruments, such as in an acquisition. In addition to being reported on the income statement, the option grant should also appear on the balance sheet. In our opinion, the cost of options issued represents an increase in shareholders equity at the time of grant and should be reported as paid-in capital. Some experts argue that stock options are more like contingent liability than equity transactions since their ultimate cost to the company cannot be determined until employees either exercise or forfeit their options. This argument, of course, ignores the considerable economic value the company has sacrificed at time of grant. Whats more, a contingent liability is usually recognized as an expense when it is possible to estimate its value and the liability is likely to be incurred. At time of grant, both these conditions are met. The value transfer is not just probable it is certain. The company has granted employees an equity security that could have been issued to investors and suppliers who would have given cash, goods, and services in return. The amount sacrificed can also be estimated, using option-pricing models or independent estimates from investment banks. There has to be, of course, an offsetting entry on the asset side of the balance sheet. FASB, in its exposure draft on stock option accounting in 1994, proposed that at time of grant an asset called prepaid compensation expense be recognized, a recommendation we endorse. FASB, however, subsequently retracted its proposal in the face of criticism that since employees can quit at any time, treating their deferred compensation as an asset would violate the principle that a company must always have legal control over the assets it reports. We feel that FASB capitulated too easily to this argument. The firm does have an asset because of the option grantpresumably a loyal, motivated employee. Even though the firm does not control the asset in a legal sense, it does capture the benefits. FASBs concession on this issue subverted substance to form. Finally, there is the issue of whether to allow companies to revise the income number theyve reported after the grants have been issued. Some commentators argue that any recorded stock option compensation expense should be reversed if employees forfeit the options by leaving the company before vesting or if their options expire unexercised. But if companies were to mark compensation expense downward when employees forfeit their options, should they not also mark it up when the share price rises, thereby increasing the market value of the options Clearly, this can get complicated, and it comes as no surprise that neither FASB nor IASB recommends any kind of postgrant accounting revisions, since that would open up the question of whether to use mark-to-market accounting for all types of assets and liabilities, not just share options. At this time, we dont have strong feelings about whether the benefits from mark-to-market accounting for stock options exceed the costs. But we would point out that people who object to estimating the cost of options granted at time of issue should be even less enthusiastic about reestimating their options cost each quarter. We recognize that options are a powerful incentive, and we believe that all companies should consider them in deciding how to attract and retain talent and align the interests of managers and owners. But we also believe that failing to record a transaction that creates such powerful effects is economically indefensible and encourages companies to favor options over alternative compensation methods. It is not the proper role of accounting standards to distort executive and employee compensation by subsidizing one form of compensation relative to all others. Companies should choose compensation methods according to their economic benefitsnot the way they are reported. It is not the proper role of accounting standards to distort executive and employee compensation by subsidizing one form of compensation relative to all others. A version of this article appeared in the March 2003 issue of Harvard Business Review. Stock Option Exercise on the Grant Date ( CFO ) Sep 9, 2013 A private California corporation granted stock options to its executive team that were exercised on the same day as grant (83bs have been filed), with a 4-year vesting period. The exercise was paid for with a promissory note. Does this transaction eliminate the need to record compensation expense and APIC-Options (and also the deferred tax entry) I was just planning to record the notes receivable, common stock and interest. Title: Consulting CFO and Business Operations A.. Company: Growth Accelerator Let me ask a clarifying question. the options were granted at-the-money The stock, not the option, is what vests So you essentially sold the stock to the execs in question at market value If you can treat it that way, I believe youre in the clear. however Even an at the money option has value I believe that the grant in and of itself is compensation, and would have to have been treated as such at the time of grant. Im reasonably sure that the proper way to have done this is to issue an SPR for an at-market purchase (or something similar) that doesnt have intrinsic value. Id be hesitant to say that this (as described) isnt compensation expense. The other piece to this is the promissory note. First, it is a related-party transaction loaning money to Execs, and Id consult a tax expert to make sure that this doesnt fall afoul of deferred comp and other rules. Second, depending on the terms of the promissory note, it could look very artificial, in as much as the transaction could be said not to have ever happened. Again, that would need to be cleared with a tax attorney as I can see it going wrong. ( CFO at Self employed ) Jan 7, 2013 Thanks Keith Yes grant pricefmvexercise price. Private company. The stock was sold at market value. Does that negate the compensation component of the options since they were immediately purchased as restricted stock ( VP at Stock Option Solutions ) Jan 4, 2013 Actually, you do not escape expense this way, you value the shares in the same way, record a Deferred Tax Liability for the total expense and then book the expense and write off the DTL as the expense is recorded. I am NOT an expert on the JEs for this, but I do know for certain that early exercise does not remove the need to expense the options. From the PwC Guide to Accounting for Stock-based Compensation: If an employee makes an IRC Section 83(b) election, the company measures the value of the award on the grant date and records a deferred tax liability for the value of the award multiplied by the applicable tax rate, reflecting the fact that the company has received the tax deduction from the award before any compensation cost has been recognized for financial reporting purposes. In this case, the deferred tax liability offsets the current tax benefit the company is entitled to by virtue of the employees IRC Section 83(b) election. As the company recognizes book compensation cost over the requisite service period, the deferred tax liability will be reduced (in lieu of establishing a deferred tax asset since the tax deduction has already occurred). If an IRC Section 83(b) election is made by an employee for an equity-classified award, there will not be a windfall or shortfall upon settlement because the tax deduction equaled the grant-date fair value. If, however, an IRC Section 83(b) election is made for liability-classified restricted stock, a windfall or shortfall likely would occur at settlement because the tax deduction is measured at the grant date, whereas the book compensation cost for a liability award is remeasured through the settlement date. This section actually refers to restricted stock, but the same applies to options. ( CFO at Self employed ) Jan 7, 2013 Thanks Elizabeth For clarification purposes, what event are you referring to when you say settlement date Yes this is restricted stock. ( VP at Stock Option Solutions ) Jan 9, 2013 I dont see a way to reply to the reply from 17, so Im replying to my own answer: Settlement is the event that ends the life of the grant. For options, exercise (though it can also be expiration) for Restricted Stock (not RSUs) it is the vesting. (For RSUs it is the release of the shares, but that is not relevant here since no 83(b) election can be filed on RSUs.) Settlement can also be thought of as the event that provides the tax deduction to the company OR eliminates the possibility of a future tax deduction (like option expiration). The windfallshortfall calculation is performed at settlement. FORFEITURE is different, however, that is cancellation pre-vest when expense is reversed for the grant and generally shortfallwindfall calculations are not performed. Likewise for an option exercised before vest, if the grant were cancelled before vest, the Deferred Tax Liability would also be reversed. ( Audit Manager at Windes MCClaughry ) Jan 4, 2013 How can you exercise an unvested option As already mentioned, you book the compensation expense for granting the option, regardless of when exercised. Since grantees couldnt fully exercise until vested, this sounds like an issuance of restricted stock, not a stock option, although then Im not sure why 83(b) election would be made. Depending on what was issued, you could avoid comp expenseAPIC. I would recommend googling restricted share units form 10-k - investor relations to see some financial statement examples if this is not an actual stock option. ( CFO at Self employed ) Jan 7, 2013 Yes it is restricted stock. Why do you think an 83(b) is not required ( VP at Stock Option Solutions ) Jan 9, 2013 Exercising unvested stock options is actually fairly common in private companies, especially in the Silicon Valley. Im always relieved to find when companies dont do it, since it complicates taxation and tax accounting considerably and many (most all) systems that provide accounting for stock plans stock options do not support early exercise correctly for accounting at least. ( VP at Stock Option Solutions ) Jan 9, 2013 You absolutely can allow exercise before vest or early exercise on stock options. See Section 2.4 of The Stock Options Book (13th edition) which covers 83(b) elections on options exercised prior to vesting. But one caution, the elections dont work on ordinary income for ISOs - you can file them, but you dont get the improved tax consequences. It may be beneficial for AMT, however. ( VP - Finance Controller at Fantex ) Jan 7, 2013 If I understand the situation correctly, you have issued restricted stock to employees at FMV on grant date. This eliminates any income to the employee (and tax deduction to the employer) if 83(b) elections are made timely. Since there is no compensaton expense to the corporation under this scenario, I dont believe their is a deferred tax liability as Elizabeth lays out above from the PWC Guide (again since there isnt any compensation expense under ABP 25 or 123R). Again, my interpretation might be off, but I believe I am correct on that. Lycka till. a call to your auditors also will be helpful. Title: Consulting CFO and Business Operations A.. Company: Growth Accelerator Ted, I think the clarifying point here is that these were done as options, not SPRs. As Jeff noted, the grant is the trigger for the expense, regardless of exercise timing. I think Jeffs suggestion is the right one: sell restricted stock at value directly, dont mess with options or 83(b)s and you have a much cleaner deal (except the loan. where you need to be careful). ( VP - Finance Controller at Fantex ) Jan 8, 2013 Sorry, but I believe this was done as restricted stock grants. please see the response to Jeff Fisher. Otherwise the situation that is being described doesnt make any sense. (An option you exercise for stock that is restricted) The most common scenario I have seen is a grant of restricted stock with the strike price at FMV. The loan is made from the company to pay the exercise cost and the restrictions lapse over 4 years. You would file the 83(b) to avoid picking up income as the grantee as the restriction lapses. There is some goofiness that occurs with the loan whether it is forgiven by the company or paid back by the employee, but I dont believe this changes the FAS123r accounting on it. ( VP at Stock Option Solutions ) Jan 9, 2013 You absolutely can allow exercise before vest or early exercise on stock options. See Section 2.4 of The Stock Options Book (13th edition) which covers 83(b) elections on options exercised prior to vesting. But one caution, the elections dont work on ordinary income for ISOs - you can file them, but you dont get the improved tax consequences. It may be beneficial for AMT, however.